Saxofoner finns i ett antal olika storlekar och former. De fyra vanligaste saxofonerna är sopransaxofon, altsaxofon, tenorsaxofon och barytonsaxofon. Sopranen och tenoren är båda stämda i Bb fast det skiljer en oktav mellan dem, medan alten och barytonsaxen är stämda i Eb, och även där skiljer det en oktav mellan instrumenten. Den vanligaste saxofonen för nybörjare är altsaxofonen, eftersom den är mindre och mer lätthanterlig än tenoren och barytonen, och ibland ansedd som mer lättspelad än sopransaxen.
Saxofoner räknas till instrumentgruppen träblås, även om de till allra största delen är byggda i metall. En anledning till detta är att ljudet skapas via en liten träbit som kallas för rörblad, eller bara rör, som sitter på munstycket och vibrerar när man blåser i instrumentet. Rörbladen finns i olika kvaliteter och hårdheter och är en förbrukningsvara som man regelbundet måste införskaffa. Vid köp eller hyra av en saxofon ingår det ett munstycke och ett eller ett par rörblad som följer med instrumentet. Man bör dock förbereda sig på att ganska snart skaffa sig fler rörblad, eftersom de framförallt för nybörjare tenderar att slitas ut eller gå sönder relativt snabbt. Vilket rörblad man skall välja är en fråga som bl.a. beror på hur länge man spelat och vilket munstycke man spelar på, och de allra flesta musiklärare brukar gärna hjälpa till med valet av rör.
De flesta saxofoner är byggda av mässing i olika kvaliteter som ger lite olika egenskaper. Den vanligaste typen är gul mässing, men även röd mässing (rosenmässing/rose brass) förekommer relativt ofta. Också metaller som silver och brons etc. kan användas, även om dessa material används mestadels för dyrare instrument. Saxofonens utseende bestäms sedan av om man väljer att lacka den eller ytbehandla den på olika sätt. Den vanligaste finishen är guldlack men det finns även lack i andra färger. Även försilvrade, borstade eller olackade instrument är idag vanligt förekommande. Mekaniken kan också den förekomma i olika metaller och utseenden.
SE VÅRA SAXOFONER
Altsaxofoner
Altsaxofonen är stämd i Eb och är den vanligaste saxofontypen för nybörjare. Barn som vill börja spela saxofon bör ha vuxit till sig tillräckligt för att saxofonen skall vara hanterbar. Vad som är tillräckligt kan naturligtvis variera från fall till fall, men att man uppnått ungefär tio års ålder kan vara ett bra riktmärke att utgå från. Enda chansen att vara helt säker på att man klarar av att hantera instrumentet är att man provar en saxofon och ser att man kan hantera tyngden, och att händer och fingrar är tillräckligt stora för att man skall kunna ta alla grepp. De flesta musikskolor erbjuder någon form av förberedande instrumentprovning, där man får chansen att själv prova ett instrument. Man kan också bege sig till en musikaffär och be att få provhålla ett instrument.
Om det skulle visa sig att man tycker att altsaxen är lite för stor eller tung finns det alternativ. Ett alternativ är att skaffa sig en speciellt anpassad altsax för barn, som visserligen har samma storlek som en vanlig altsax, men där man tagit bort en del mekanik som ändå inte brukar användas förrän man kommit lite längre i sitt saxspelande. På så sätt får man en sax som viktmässigt blir mer lätthanterlig. Se mer om denna typ av sax genom att klicka här. Ett annat alternativ är att man börjar spela på den mindre sopransaxen, och då får man ett både lättare och mindre alternativ. En del pedagoger har haft invändningar mot detta eftersom en sopransax kan vara lite svårare att kontrollera tonalt, och att man tidigare behövt lägga mycket pengar på att få en sopransax som fungerar bra.
Idag finns det dock sopransaxar som fungerar bra och som inte kostar mer än t.ex. en altsax. För mindre barn kan en del av mekaniken sitta i vägen, men man kan genom en enkel ombyggnad ta bort ”onödig” och störande mekanik, något vi naturligtvis kan hjälpa till med. Ett flertal musikskolor har idag undervisning för mindre barn på sopransax, ombyggda eller ej, och det har visat sig fungera bra.
Våra nybörjarsaxar har vi valt utifrån kriterier som att de skall vara bra instrument, men ändå ligga bra till prismässigt. Det finns billigare instrument på marknaden, men dessa håller oftast så låg kvalitet att vi valt att bortse från dessa. Ett riktigt billigt instrument riskerar att kosta mer i längden i form av reparationer eller i värsta fall att man snart får skaffa ett nytt och bättre instrument. Dessutom kan ett dåligt instrument ha negativ inverkan på spelglädjen, och den vill vi ju inte förstöra!
Barytonsaxofoner
Barytonsaxen är den största saxofontypen av de mer vanligt förekommande saxofonerna, och liksom altsaxen är den stämd i Eb. Det finns större saxar som bassaxofon och kontrabassaxofon, men dessa är sällsynta och förekommer inte annat än i speciella sammanhang. Barytonsaxen är p.g.a. sin storlek vanligtvis inte en sax som man börjar spela på som nybörjare, och i synnerhet inte om man är barn. Dels är den tung och stor att bära, och dels krävs det mer fingerkraft att röra den stora mekaniken. Har man växt till sig och har lite erfarenhet från andra saxar är dock barytonsaxen ett roligt instrument som ofta är ett välkommet inslag i de flesta orkestrar med blås. Eftersom den är mer ovanlig än alt- och tenorsaxen så är det ofta lättare för en barytonsaxofonist att hitta ett sammanhang att spela i. Man är ofta eftertraktad!
Barytonsaxen förekommer vanligast i två varianter. Dels en som går ner till låga Bb, och dels en som går ner ytterligare en halv ton till låga A. Den sistnämnda av dessa är lite större och otympligare. Man kan ha instrumentet hängande runt halsen eller i en sele liksom andra mindre saxofoner. På vissa instrument finns dessutom en s.k. stackel, vilket är en metallpinne som man kan fälla ut och som fungerar som stöd mot golvet när man spelar sittandes. En viktig detalj att tänka på när man skaffar en barytonsax är etuiet. Eftersom den är ganska stor och tung bör man välja ett etui som skyddar väl, och som samtidigt går att frakta på ett smidigt sätt. En del etuier är utrustade med ryggsäcksfunktion, medan andra kan ha hjul på samma sätt som vissa resväskor.
Sopransaxofoner
Sopransaxofonen är med undantag av den sällsynta soprillon den minsta av saxofonerna. Den är liksom tenorsaxen stämd i Bb, fast en oktav högre. Sopranen finns i två olika utföranden, dels som böjd och liknar då altsaxen fast mindre, och dels som rak. Den raka sopransaxen finns även den i två varianter, dels en med fast nacke och dels en med löstagbar/utbytbar nacke. Den med löstagbar nacke levereras då oftast med två typer av nackar, en som är rak och en som är något böjd. Anledningen till att man har utbytbara nackar är att man kan variera hur man håller instrumentet i förhållande till kroppen, allt efter vad man själv tycker känns bäst. Den vanligaste saxofonen för barn och nybörjare är altsaxofonen, men på senare tid har man alltmer börjat använda böjda sopransaxofoner för de minsta nybörjarna. Att det först under senare tid blivit så hänger ihop med att den böjda sopranen tidigare var ganska sällsynt och de som fanns var dyra att införskaffa. Att man vanligen använder sig av böjda sopraner beror på det kompakta och lätthanterliga formatet. För småväxta som ännu inte vuxit till sig och där altsaxofonen ännu är ett för stort alternativ, kan därför den böjda sopranen vara ett alternativ. Ibland väljer man att också att avlägsna en del ”onödig” mekanik som sitter ivägen för små händer, vilket är en enkel procedur som vi gärna hjälper till med.
Det finns några skillnader man kan tänka på om man skall välja en böjd sopran eller en rak. Ljudmässigt så upplever den som spelar att ljudet från en böjd sopran låter starkare, eftersom ljudet riktas uppåt, medan ljudet från en rak sopran riktas utåt vilket gör att en eventuell publik upplever en rak sopran som starkare. Många upplever också att den raka sopranen har ett mer nasalt och metalliskt ljud, och att den böjda är lite rundare i tonen. Andra hävdar å andra sidan att skillnaden är obetydlig eller försumbar. Om man vill förstärka sopransaxen skall man tänka på att för en rak sopran bör man använda två mikrofoner för att fånga upp ljudet, medan det för den böjda kan räcka med en mikrofon.
Tenorsaxofoner
Tenorsaxofonen är stämd i Bb och är större än t.ex. altsaxen. Därför är den lite mer svårhanterlig och lämpar sig inte lika väl för de allra yngsta nybörjarna. Har man däremot växt till sig lite är tenorsaxen ett härligt instrument att ge sig an. Med en fylligare och mörkare ton än altsaxen är det inte svårt att uppbringa den äkta jazzkänslan. Tenorsaxen är nog den vanligaste saxofontypen om man ser till hur många professionella som spelar på den i olika typer av jazzband och dansband. En viktig sak att tänka på när man skaffar en tenorsax är etuiet. Det bör dels vara väl skyddat mot stötar men samtidigt smidigt. En svår balansgång förvisso, men det finns etuier som både har ett hårt skyddande skal med mjuk formgjuten insida, och som är försedda med ryggsäcksfunktion, vilket är mycket praktiskt om man vill cykla med saxen eller om man t.ex. har en skolväska att bära på.
Eftersom tenorsaxen är större än både sopranen och alten, är det viktigt att man vet om man klarar av att hantera storleken innan man införskaffar sig instrumentet. För en del kan den vara både för tung att hålla uppe, eller för stor så att man inte når alla klaffar. En saxofon hålls vanligen uppe av en halsrem, men det kan vara bra att känna till att det finns olika typer av bärselar som kan underlätta handhavandet av ett tungt instrument. De flesta musikskolor erbjuder någon form av förberedande instrumentprovning, där man får chansen att själv prova ett instrument. Man kan också bege sig till en musikaffär och be att få provhålla ett instrument.
Våra nybörjarsaxar har vi valt utifrån kriterier som att de skall vara bra instrument, men ändå ligga bra till prismässigt. Det finns billigare instrument på marknaden, men dessa håller oftast så låg kvalitet att vi valt att bortse från dessa. Ett riktigt billigt instrument riskerar att kosta mer i längden i form av reparationer eller i värsta fall att man snart får skaffa ett nytt och bättre instrument. Dessutom kan ett dåligt instrument ha negativ inverkan på spelglädjen, och den vill vi ju inte förstöra!